Hillevi Vivi Bublic ♥

Jag kommer ihåg i sexan. Vi skulle praoa i två dagar. Jag hade frågat både mamma och pappa om jag kunde få vara hos dem. Men det gick inte. Så sa mamma:
"Du kanske kan vara hos Vivi? Hon jobbar ju i köket på rådhuset."
Det var mammas äldre syster och jag visste knappt vem det var. Men jag gick med på det. Under dessa två dagar lärde jag känna en person som skulle komma att bli en förebild för mig.

Hillevi, Vivi, Bublic
Hon var aldrig arg.
Alltid glad.
Hon skrattade mycket.
Hennes hår var coolt.
Det var oranget.
Men.
Hon rökte.
Hon slutade tillslut.
Men det var försent.

Förra året fick hon veta att hon hade tumör. Som om inte det var nog. Det var en cansertumör. Vivi kämpade tappert på och alla läkare stod och gapade över hur frisk hon verkade med alla sina värden.

Runt julen 2008 åkte hon in på sjukhuset igen. Hennes organ hade börjat dö. Men hon kämpade på.

Den 1 februari 2009 tog hon sitt sista andetag.

Jag blev ledsen. Men jag grät inte.

Idag var begravningen. Min första begravning. Där var säkert 40 pers. Hon hade alltså många vänner, och en stor släkt.
Mitt på golvet står kistan. Runt ligger det fullt med blommor i färgerna röd, orange och gul..

Det var knäppt tyst i kyrkan.
Några snyftade.
Någon snöt sig.
Kyrkklockorna började ringa.

När de tystnade startade låten
Non, Je Ne Regrette Rien.
(Franska - Jag ångrar ingenting)
Tårarna kom.
Jag bet ihop allt vad jag kunde.

Prästen gick fram och pratade.
Därefter slog alla upp psalm 90.

Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Leva i världen omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna ligger din möjlighet.

Tårarna forsade.
En ung tjej gick fram och sjöng.
Prästen pratade mer.
Ny psalm.
Tjejen började sjunga igen, men var tvungen att avbryta då hon började gråta.
Då grät jag igen.

Istället började låten I will Always Love You spelas.
Det var dags att ta ett sista farväl.
Alla fick gå fram och lägga blommor och säga något.

De sorgligaste var nog när Tommy, hennes son, ställde sig vid kistan.
Han grät och la blomman, sedan kastade han sig över kistan och ropade "Mamma!".

Därefter gick det fram tre herrar. Antagligen vänner till henne. De ställde sig på varsin sida av kistan, och bockade.

Av jord har du kommit, jord skall du åter bli.
Vi ses Vivi! ♥

*Nomnom*

Soft dag idag. Historia kl 10.00 o sen ledig resten av dagen. Väl hemma har man övat inför ett astronomiprov vi ska ha Tisdag eller Onsdag. Sen var det inte mycket mer att berätta om idag. Eller jo. Mamma brände popcorn precis. Fick poppa nya, så nu vet jag vad jag ska göra. :)

Skit oxå!

Ok, hur klantig får man vara?
Var på skolan kl 08.00 varpå blir mött av Tangy som påminner en om att man inte har första lektionen. FAN! I och med detta hade jag håla mellan 08.00 och 12.00! T.=.T
Under tiden han man klämma i sig 1 baguet, 1 coca cola zero och en semla. Yay...

Har precis kommit hem från gympan och ska hoppa in i duschen nu. Ses imon noobs! Bai! ♥

Saknar dig

Ledsen att jag inte bloggat på ett tag. Har haft en jobbigt vecka. Spelade Xbox hos Koffe hela lördagen och fick bara träffa Gisela en liten stund på hela veckan. Därefter har man jobbat på ett tal som skall vara klart imon.


Men det värsta av allt är vad som hände i söndags. För snart ett år sedan fick min moster veta att hon hade fått canser pga sin rökning. Dock hade hon slutat några månader innan. Hon hamnade på sjukhus och gick genom en massa strålning osv. Men tillslut blir hon av med cansern. Alla blir glada och tror att det värsta är över. Men nej. Det hade bara börjat. Totalt sett har hon fått ta både canser och tumörer. Nu för några veckor sedan började till och med organen inne i kroppen dö.

Min moster Hillevi, Vivi, Bublic kämpade mot alltså mot både tumörer och canser. Men i söndags, den 1 februari 2009, tog hon sitt sista andetag på jorden. Hon kommer alltid att vara saknad. För en sådan stark kvinna som henne är inte lätt att hitta. Hon var helt klart speciel, och en föebild för mig.

Det jag kommer komma ihåg av henne är hennes oranga hår. Hennes leende. Men framför allt hennes skratt.

Dessutomf fick hon höra en massa fina ord om Gisela både från mig och mamma. Men aldrig träffa henne.

Även fast att jag vet att du har det bra med Walter nu,
så kommer jag att sakna dig.

Vila i frid Änglamoster ♥